Idag skulle det varit vår 9 månaders dag. På vår 8 månaders dag den 14 oktober insåg jag hur lycklig jag var för jag var tillsammans med dig och att jag verkligen älskade dig. Men tydligen var de väl inte så, eller från min sida var det så. Men från dig var det tydligen precis tvärt om. Du är så fantastisk på många sätt, du har fått mig att orka leva, du har fått mig till att vara lycklig och glad. Du har fått mig till att vara en människa. Allt vi har gjort har varit helt underbart, vill att det ska fortsätta så, men det vill inte du :/ Har inte fått svar varför det har blivit som det blivit.

Kommer ihåg dagen i oktober som vi sågs, du hade precis kommit hem från berlin med din pappa. Jag var super nervös, men sedan när jag såg dig insåg jag att nervositeten var värt det för det var helt underbart att få träffa dig, sedan den dagen har vi pratat 24/7 i många månader. Den 14 febuari var dagen då vi blev tillsammans, du bjöd mig på en resturang, det var jätte gulligt av dig och det var så underbart mysigt att få sitta där med dig och äta den goda maten.

Jag har fått träffa din familj, finns inga ord på hur underbara dom är. Sån engergi och sån gläjde dom och du sprider till mig är helt underbart. Dom har betytt mycket för mig och kommer fortfarande att göra de.

Alla utflykter och resor vi har varit på, kreta är något som kommer finnas hos mig resten av mitt liv.


Jag har skrivit en dikt till dig:

Erik, jag saknar dig grymt mycket, låt det bli vi två igen<3<3